Thoughts of minds...

Jag citerar en vän och yrkesskottare.

”det jag gör egentligen är att skapa vägar ut i livet åt er. Sedan om ni utnyttjar vägen eller inte, det är upp till er själva. Utnyttjar ni den inte så får ni ta konsekvenserna. ( alltså konsekvenserna av att gå i snö) ”

Många säger alltid, åhh ingen ska behöva vara ensam under julen. Men genom att ständigt säga så, så påminner man bara människor om att de är ensamma.

Istället för att bara säga så, så bjud hem någon ensam individ till dig. Låt någon ensam själ spendera helgen med dig och din familj och vänner.

Se till att gör någon nytta och att kunna hjälpa en ensam själ.

Det är inte tanken som räknas utan handlingen !

Vad hjälper det att man säger att ingen ska behöva vara ensam? Att säga så gör en större skada.

Sluta vara en sån normativ Svensson, gå utanför ramarna, utmana normerna, bjud hem någon främling, hjälp de som behöver hjälp.

Din värld är en illusion, den existerar för dig som du tolkar den, och därför liknar din verklighet inte någon annans verklighet.

Vi kom nu fram till att allas världar ser olika ut, borde man då inte se på ting på olika sätt… ex färger, ser alla individer alla färger på samma sätt? Kan färgen röd för mig vara färgen grön för någon annan? Kan ett runt bord vara kvadratisk för någon annan?

Kan man verkligen lite på det man ser?

Egentligen har vi bevis på att ingen ser saker på samma sätt. Ex, en del anser att vissa individer är gudomligtsnygga medan andra kan tycka att de absolut inte är snygga. 
Där sitter skönheten i ögonen.

Ingen kan ju någonsin se det jag ser, så frågan är om man verkligen kan lita på det man ser. Inte heller kan man få reda på det eftersom du aldrig kommer kunna se genom någon annans ögon.

Varför är det så svårt för en själv att erkänna sina fel och misstag för andra? Varför skäms man, så att man inte vågar berätta sanningen?

Det är inget fel med att göra ett misstag ibland, ingen är perfekt!

Man har sina stunder då allt man gör och så blir perfekt men stunder finns även då man inte orkar lägga ner lika mycket energi som vanligt och då kan det gå lite sämre eller så finns det stunder då man verkligen kämpar med det går åt helvete ändå.

Våga berätta om misstagen och på så sätt få hjälp, svälj stoltheten. Folk kommer inte tycka mindre om dig bara för att det inte gick precis så som det alltid går, som sagt, vi alla gör misstag ibland.

jag avslutar med ett danskt ordspråk. "Öppen bekännelse gör själen gott."

Välkommen hem - EMD 

Sent i november och luften är klar
bilarna glittrar av frost 
snön som en skyddande hand överallt 
men vem sveper täcket om oss? 
Husen är höga och världen är stor 
var värmer stjärnorna då? 
men när någon däruppe ser ner på vår jord 
syns våra ljus ändå 

refr. 
Jag säger välkommen hem, bara kom som du är 
välkommen främling och vän 
när alla lamporna tänds, finns det rum för dig här 
välkommen hem igen. 


Vem möter blicken och vem tar sig tid 
vem orkar drömma om mer 
för var gång du vågar se in i ett liv 
är det dig själv du ser. 

Refr. 
Jag säger välkommen hem, bara kom som du är 
välkommen främling och vän 
när alla lamporna tänds, finns det rum för dig här 
välkommen hem igen. 


Så bara kom som du är 
du är välkommen hem
välkommen hem igen. 


Välkommen hem igen. 

Måste bara säga att kolla på svenska hjältar galan på tv 4 kl 20.00 idag !

Där har ni individer som inte bara tänker på sig själva.

Mer hjältar till folket ! Våga hjälpa någon okänd. Det behöver inte vara stora saker, kan räcka med att ge din plats på bussen, spårvagn vad som helst åt en mer behövande eller säg hej till folk du går förbi, sprid glädje.

Alla bör ha som mål att göra minst en god gärning varje dag !

Mariah Carey - Hero

I det förra inlägget fick jag en kommentar, en fråga… ” tror du man kan se en förlust på ett positivt sätt, just för att det kanske är någon annans vinst?”

Mitt svar är så att ja absolut kan man se sin förlust på ett positivt sätt just för att det är någon annans vinst. Men det beror även på vad det är för förlust och vinst…

Men jag tror att det är viktigt att försöka tänka så för att inte gå och kräva ner sig. Med den tanken kan man lättare hålla humöret uppe, så jag skulle rekommendera att tänka så men frågan är hur många i detta själviska samhälle som går i de tankebanorna….

Kanske inte riktigt ett svar på frågan men aa …

Det är bla. bristerna som gör en person till den, den är…

Idagens samhälle är det i stort sätt ingen som vill se ut som sina medmänniskor, man gör verkligen allt man kan för att se så olika ut men saken är den att man vill vara så olika så att man blir alldeles lik varandra…

Det spelar ingen roll om du inte är bäst på det du tävlar i eller aldrig har tur i spel, vad som helst,

jag citerar, ”man har alltid en chans att vinna !”, även om chansen inte är den största i alla lägen.

Så kom ihåg, man ska aldrig säga aldrig !

Allt går bara man vill !

I förra inlägget var den en individ som kommenterade, jag citerar ” Jag tror att ju mindre nervös man blir över saker desto kyligare person är man.. Därför man ska va måttligt kylig som person”.

Frågan är om jag håller med om detta. Visst du kan vara lite kylig och cool o ta saker med en klackspark och därför inte bli så nervös.

Men det känns inte som att en person är kyligare är rätt ord för att beskriva detta.

För mig handlar hur nervös olika individer blir i olika situationer om vad de har med sig i sitt bagage, vilka erfarenheter man har och framförallt hur man är som person.

Men det kanske är att man är lite kylig, vad vet jag. Jag tror att det beror mycket på hur man som individ har för tolkning av ordet kylig.

Jag är osäker på min tolkning av ordet därför har jag svårt att sätta in det i detta sammanhang och det känns fel, men absolut kan det vara så som personen kommenterade.

Som sagt, det handlar om ens egna tolkningar av ord.

Varför blir man nervös egentligen?

Man blir sjukt nervös av stora saker som gäller ens framtid, men man blir precis lika nervös över små saker som egentligen inte har en sån jätte stor påverkan på ens liv.

Varför utsätter man sig för denna plåga? Kanske för att få känna den otroliga lättnaden när allt är över?

Ta aldrig förgivet att mänskligheten ska förstå! 
Man ska alltid tänka att alla är idioter, då uppstår det oftast inte några missförstånd!

Men det är ändå alltid någon som inte förstår hur tydligt och noga du än förklarar!

Ska man verkligen inte kunna lita på någon i detta samhälle?

Man tror att man har lyckats hitta en vettig människa men ack vad fel man hade. Man blev lika besviken IGEN. När ska det ta slut? Kommer det ens ta slut någon gång? Har samhället verkligen blivit så skadat så att man inte kan lite på någon längre?

Ska man behöva leva i sin ensamhet för att slippa bli besviken?

Att ge komplimanger till någon är något som många anser är väldigt svårt. Dock tycker man inte att det är svårt att säga en komplimang om någon till andra människor.

Komplimangen gör inte någon glad om den inte kommer fram till den personen den handlar om. Personen den handlar om blir heller inte lika glad om man får höra den av andra att en viss person har sagt komplimangen.

Vad är det som gör det så svårt att komma fram till någon människa och säga komplimangen istället för att gå till andra och säga den?
Eftersom en komplimang är något bra så är det ju inget farligt… eller är det farligt att visa vad man tycker och tänker om någon?

Jag tycker att man ska ge minst en komplimang om dagen till minst en människa.
Sprid kärlek och värme i detta gråa, trista och hårda samhälle vi liver i.
Gör en medmänniska glad! En komplimang kan rädda hela ens dag.

Äldre människor brukar ofta ha en väldigt stark doft. Vissa av dessa äldre starkt doftande människor luktar verkligen inte gott.

Varför luktar vissa godare än andra?
Av mina erfarenheter så kan jag säga att dessa människor som har en god doft är även de som är glada och pigga, medan de som luktar mindre gott alltid är sura och man ser att de mår väldigt dåligt…
Är det kroppens egna sätta att få ut onda energier och den smärtan som de bär? Eller beror det på något helt annat, att vissa människor helt enkelt luktar äckligt när de blir äldre…?
Har det bara varit en ren tillfällighet att de äldre människor som jag har stött på som mår dåligt har luktat mindre gott?

Det är en intressant tanke… något som går att fundera vidare på… lixom om det är som jag tänker varför är det då så? Är det bra om det är så? Det borde ju vara bra… man måste få ut all skit ur kroppen… aja.. som sagt.. går att fundera mer på…

Finns änglar? Tror du på änglar? Jag tror på änglar. Jag tror att de finns här omkring oss, de finns i oss… vissa människor är utsedda till att vara änglar åt någon viss person. Det är svårt att hitta denna person som är ens ängel men när man väl hittar den så vet man att det är den. Den här personen hjälper dig på alla sätt och vis.
De dyker upp när man minst anar det.
Ibland när solen lyser på vissa människor är det nästan som om man kan se att personen har en ängel inom sig. Man kan se hur personen lyser inombords och utåt. Man kan även se detta sken även när det är regn och rusk. En person med en ängel i sig kan verkligen lysa upp en grå och tråkig dag.

Så nästa gång någon säger att du är en riktig ängel, ta åt dig ! Det är något väldigt fint, en väldigt fin komplimang, något du ska vara stolt över.

”En som har en ängel inom sig, bär även himlen inom sig”

Lisa Nilson - Himlen runt hörnet

Förändringar sker hela tiden… men kan man förändras under en natt? Lixom att man vaknar upp som en helt annan människa… att vakna upp och kanske vara den man vill vara… fungerar det på det sättet eller kommer all förändring sakta krypande inpå en så man inte märker något?

Jag vill tro att förändring kommer sakta, men att det även kan ske under en natt. Att man faktiskt kan känna att man har förändrats när man vaknar upp.
Jag tror att alla vill tro på en direkt förändring, man vill alltid att allt ska hända direkt… men frågan är också vad som är bäst… en långsam förändring eller en snabb… den snabba kommer som en chock, man kommer inte känna igen sig själv, vilket är både på gott och ont. En långsam förändring växer med dig som människa. Kanske kan man få ut så mycket som möjligt av förändringen om allt skyndar långsamt. Man känner igen sig själv, man vet vem man själv är, man har kvar tryggheten in i den nya förändrade världen…

Sen kan man även fundera på om förändring är något som finns över huvud taget.
Jag som tror på att allt är meningen, allt är förutbestämt, finns förändring för mig då?
Allt finns ju redan bara att jag inte ser det… kanske borde förändring då heta framtiden istället… det finns inga förändringar, bara en framtid… det ser lite annorlunda ut bara än vad jag är van med. Aja vad vet jag, bara några skumma tankar som går in i varandra och framförallt går emot varandra…