Thoughts of minds...

Varför är det så förbaskat svårt att fatta ett beslut?

Ska man välja med hjärtat? Eller ska man alltid fatta det beslutet som man kommer få ut så mkt som möjligt av?  Ska man alltid göra saker med tanken att man alltid ska få ut så mkt som möjligt av det?

Om man nu ska välja de besluten som man ska få ut så mkt som möjligt av, varför gör då inte folk så? Handlar det om otillräcklig kunskap? Att man inte har kunskapen och kan då göra att man inte kan se konsekvenserna av ett beslut eller att man väljer hjälpmedel som är ineffektiva i det fallet.

Kanske blir det lättare att fatta stora beslut om du har mkt kunskap om saken, kunskapen blir en resurs som påverkar handlingsbeslutet och man köper inte grisen i säcken…. Vilken är en trygghet, tryggheten att veta vad man får.

Men eftersom man kanske har hjärtat i den andra valmöjligheten så kanske inte man får ut lika mkt som man borde kunna få ut ur det andra beslutet, det beslutet som man borde få ut mest av.

Så hur ska man göra egentligen? Är det olika för olika beslut? Men hur ska man då veta när man ska göra vad?

Det finns så mkt man kan, man har så många självlärda kunskaper, men ofta behöver man få läsa eller höra andra säga samma sak för att man verkligen ska förstå dem och kunna ta nytta av dem.

Vi närmar oss sanningen genom att rensa bort felaktiga teorier.

Precis som det är i livet. Vi provar oss fram, blir det fel så vet vi att det var fel väg o gå, då kan vi utesluta de och försöka på nytt.

För varje gång vi misslyckas kommer vi ett steg närmare att lyckas eftersom vi kan utesluta en metod till framgången.

Att ge en gåva till någon annan innebär att man även ger något av sig själv till denna person, givaren får den svårgripbara men ytterst angenäma belöning som utgörs av moralisk tillfredsställelse: upplevelsen av osjälviskhet, en uppoffring för en annan människas skull.

Varför får inte vem som helts gå och säga ett en viss sak är ett konstverk medan en annan människa som har titeln konstnär eller något liknande kan komma och säga att exakt samma sak är ett konstverk och då så är det de?

Borde inte alla få säga att saker är konstverk utan att man har någon titel ?!

Konst är så personligt så nee det är helt fel att bara vissa människor ska få yttra sig om att vissa saker är konst o andra saker inte.

Så fort vi gör något, går en promenad, kollar på film, vad som så lägger man märke till olika saker. Alla lägger fokus på olika saker.

Vad spännande det skulle vara att göra en analys på olika människor, lixom se vad de lägger sitt fokus på och på så sätt få fram vad denna individ har för tankar, åsikter och hur den är som person i allmänt.

Nästa gång du är ute och går på en promenad eller så, så tänk efteråt vad du kommer ihåg mest från promenaden.

Du kommer säkert lära dig något nytt om dig själv!

"Självmord, en permanent lösning på temporära problem?"

"Det är någonting, med det är inte det, men det är någonting!"

Det blir vad man gör det till…

Går det verkligen i alla lägen?

Eller ska man kämpa och göra sitt bästa och dem sakerna som man inte kan råför för, får göra vad dem vill… ?

Alla säger ofta hur man växer som människa ju fler erfarenheter man har. Men jag har nu i några dagar tänkt lite på det där.

Är det inte mer så att det är de slutsatser som man drar ur erfarenheterna som man växer och lär av?

Man måste bearbeta erfarenheterna för att verkligen kunna förstå och dra nytta av det man just har fått som en erfarenhet.

Vad lär man om man bara går runt i livet och får massa erfarenheter men inte gör något åt dem?

Är inte livet ofta en tävling, en tävling där man ska samla på sig flest erfarenheter...

Det är alltid den med flest erfarenheter som får de bästa jobben osv, det är den som är vinnaren... men borde inte den istället som har reflekterat och verkligen fått ut något ur sin erfarenhet vara mera värd, vara en bättre vinnare? Iaf så är den en vinnare i sig själv!

Nyårslöften. Varför har man nyårslöften?

Det är väldigt få som verkligen håller löftena, så varför ha några och behöva göra sig själv besviken när man inser att man inte höll dem.

visst kan man ha löften och så men bestäm dem inte vid nyår, se inte nyår som en anledning att slippa det för ett litet tag till...

jag tror att det kan vara lättare att hålla dem då, det kan bli så påtvingat vid nyår annars... man måste ju komma ihåg att löfterna är till för en själv, som en tjänst till en själv, nästan lite som mål i livet...

Hela samhället går efter tider. Missar man en tid så blir hela systemet kaos och det tar en lång tid innan det blir återställt igen.

Skulle man klara av att inte kolla på klockan en ända gång under en hel dag?

Skulle det bli kaos och man i stort sätt blir handlingsförlamad eller skulle det gå som vanligt?

Visst det beror på vad man ska göra på dagen men jag tror att även om man bara ska vara hemma så är det svårt att inte kolla på klockan. Lixom man kollar på den när man vaknar, man håller koll på mattider, tv tider, tvätt tider. Det finns så mkt man måste hålla koll på så frågan är om man verkligen skulle klara av att inte titta en ända gång under dagen.

Så här års har man heller ingen hjälp av solen och så, så tror att det verkligen kan vara svårt då.