Thoughts of minds...

Varför orkar vi inte bära våra känslor inom oss, varför lägger vi alltid över dem på andra? Vi säger ständigt att andra ”gör” våra känslor: Du gör mig arg, du gör mig ledsen.

Ingen individ kan någonsin ”göra” känslor i en annan människa. Det är vi själva som skapar dem genom våra val vi gör, även om de inte alltid är medvetna.

Vi angriper andra med våran negativitet, vi ger skulden på andra.

Så istället för att säga du gör mig arg så säg jag känner mig arg, du gör mig ledsen, nu blev jag ledsen osv..

Är det inte så otroligt mkt trevligare att säga så?

Det är ju även lättare som andra person, den personen som du blir ledsen på att förstå och ta åt sig om man säger på ett mer snällt sätt, nu blev jag ledsen, arg osv..

Det är inte förens alla förstår som man kan göra något åt saken!

Det är bättre att fråga och verka dum än att inte fråga och förbli dum.

Varför är vi så rädda för att verka dumma inför folk?

Det är en mänskligrättighet att man har rätt till att säga stopp nu förstår jag inte och då be någon förklara. Så därför ska man verkligen heller inte känna sig dum när man då fråga om en förklaring, eller dum kan man känna sig men man ska absolut inte tveka att fråga eftersom ALLA faktiskt har rätt till de utan att man ska få någon elak kommentar osv..

Våga börja fråga om du inte förstår, jag kan lova dig att om du väl börjar fråga som kommer annat folk också börja fråga saker!

Varför gör man ständigt samma fel om och om igen? Varför lär man sig aldrig? Varför tar man aldrig tillvara på det att man vet hur man själv fungerar och tänker?

Kanske är det de som är meningen, man ska ständigt bli påmind om saker och ting för att en dag kunna komma över det?

Men kommer man verkligen över saker och ting genom att ständigt bli påmind av de? Hur är det bästa sättet egentligen att komma över saker?

Skrik tills du blir alldeles tom !

Skrik tills alla känslor är ute och du känner dig lättare och bättre till mods.

Varför är det så förbaskat svårt att fatta ett beslut?

Ska man välja med hjärtat? Eller ska man alltid fatta det beslutet som man kommer få ut så mkt som möjligt av?  Ska man alltid göra saker med tanken att man alltid ska få ut så mkt som möjligt av det?

Om man nu ska välja de besluten som man ska få ut så mkt som möjligt av, varför gör då inte folk så? Handlar det om otillräcklig kunskap? Att man inte har kunskapen och kan då göra att man inte kan se konsekvenserna av ett beslut eller att man väljer hjälpmedel som är ineffektiva i det fallet.

Kanske blir det lättare att fatta stora beslut om du har mkt kunskap om saken, kunskapen blir en resurs som påverkar handlingsbeslutet och man köper inte grisen i säcken…. Vilken är en trygghet, tryggheten att veta vad man får.

Men eftersom man kanske har hjärtat i den andra valmöjligheten så kanske inte man får ut lika mkt som man borde kunna få ut ur det andra beslutet, det beslutet som man borde få ut mest av.

Så hur ska man göra egentligen? Är det olika för olika beslut? Men hur ska man då veta när man ska göra vad?

Det finns så mkt man kan, man har så många självlärda kunskaper, men ofta behöver man få läsa eller höra andra säga samma sak för att man verkligen ska förstå dem och kunna ta nytta av dem.

Vi närmar oss sanningen genom att rensa bort felaktiga teorier.

Precis som det är i livet. Vi provar oss fram, blir det fel så vet vi att det var fel väg o gå, då kan vi utesluta de och försöka på nytt.

För varje gång vi misslyckas kommer vi ett steg närmare att lyckas eftersom vi kan utesluta en metod till framgången.

Att ge en gåva till någon annan innebär att man även ger något av sig själv till denna person, givaren får den svårgripbara men ytterst angenäma belöning som utgörs av moralisk tillfredsställelse: upplevelsen av osjälviskhet, en uppoffring för en annan människas skull.

Varför får inte vem som helts gå och säga ett en viss sak är ett konstverk medan en annan människa som har titeln konstnär eller något liknande kan komma och säga att exakt samma sak är ett konstverk och då så är det de?

Borde inte alla få säga att saker är konstverk utan att man har någon titel ?!

Konst är så personligt så nee det är helt fel att bara vissa människor ska få yttra sig om att vissa saker är konst o andra saker inte.

Så fort vi gör något, går en promenad, kollar på film, vad som så lägger man märke till olika saker. Alla lägger fokus på olika saker.

Vad spännande det skulle vara att göra en analys på olika människor, lixom se vad de lägger sitt fokus på och på så sätt få fram vad denna individ har för tankar, åsikter och hur den är som person i allmänt.

Nästa gång du är ute och går på en promenad eller så, så tänk efteråt vad du kommer ihåg mest från promenaden.

Du kommer säkert lära dig något nytt om dig själv!

"Självmord, en permanent lösning på temporära problem?"

"Det är någonting, med det är inte det, men det är någonting!"